En stjärna tänds
I en kristen församling i den tyska staden Herrnhut började man redan på 1800-talet tillverka inifrån upplysta pappersstjärnor för adventshögtiderna. En bokhandlare tog upp idén och började masstillverka stjärnor för försäljning. 1912 lär den första stjärnan ha kommit till Sverige via en invandrad tyska som fått den i lysningspresent. Man plockade ihop stjärnan genom att fästa ihop de många olikfärgade taggarna i varandra. Eftersom den var omfångsrik hade man den i taket istället för i fönstret.
Julpyssel
En klassisk orange stjärna
På 40-talet började den orange pappersstjärnan tillverkas och säljas i Sverige. Det var H&M:s grundare Erling Persson som kom på idén med en platt, smidig stjärna som gick att fälla ihop. Den blev så vanlig att man kallade den "proletärstjärnan". Just den här fick jag av ett gammalt par jag kände som barn. Den lyste under andra världskriget i deras gamla röda hus på Uppsalaslätten. Så småningom ersattes den av en nyare stjärna i metall med små hål. Den här "proletärstjärnan" är både knölig och och lagad men det milda varma skenet är detsamma! Enligt många är detta den klassiska julstjärnan med den rätta barndomsstämningen.
Sprakande plaststjärna
Stjärnan blid
Plåtigt stämningsljus
Hemsydd
Orientalisk stjärna
Metall med tindrande hålmönster
Runda elljusstakar
Tindra Kristall
Persiennljus
Sparsmakad plexistjärna
Rotting och ljusslinga
Murrig trästjärna från 70-talet
De här träslöjdsstjärnorna från hemslöjden spred julstämning i mexitegelvillorna i min barndoms samhälle. De flesta lite odistinkta i formen, mer som solar än stjärnor. En solsymbol för midvintersolståndet? Många gånger har det jordnära materialet bestämt den lite klumpiga formen - långt från 40-talets svävande, himmelska betlehemsstjärna. Just den här från Bo Svensk Hemslöjd har en glasprisma i centrum - på ena sidan en grön, på den andra en gul.
Förortsfönster
Källa: Sigurd Erixon "Moderna festseder", Saga och sed 1955
Foto från en kvällspromenad i Årsta utanför Stockholm - eller var det Högdalen, Huddinge eller Hägersten?
Sparad från 50-talet
"Adventsstjärnan utgöres av en stor pappstjärna, c:a 30-50 cm, antingen av platt typ med långa taggar i sidled som en sjöstjärna eller med ett något större antal taggar åt alla håll. Den platta typen, som synes ha varit vanligast, har merendels anbragts i ett fönster, medan den andra typen måst upphängas på annat sätt inomhus. Dessa stjärnor har varit konstruerade så att de skulle ekläreras med hjälp av en elektrisk glödlampa, vars strömförande ledning därvid kom att fungera som upphängningsanordning. Det var alltså helt enkelt en stjärnformad lampskärm."
Källa: Rehnberg "Ljusen på gravarna" , Nordiska Museet
Det hemlighetsfulla skenet
"Det betraktades av många som banalt och lite 'declassé' att ha en adventsstjärna i fönstret. Motiveringen till denna attityd är i regel att stjärnorna finnas i nästan vartenda fönster och att de hänga uppe alldeles för länge."
Källa: Brita Egardt "Adventsstjärnan. Ett herrnhutiskt bruk som blev svensk folksed." Rig 1959. Nordiska Museet
Fin till stringhyllan
Pappersstjärnor
Den präktiga halmstjärnan
Den orange pappersstjärnan, lite försmädligt döpt till "proletärstjärnan", var inte så rumsren. Den var alldeles för banal. När även andra än proletärer ville ha en vacker stjärna i fönstret började man ta upp gamla svenska hantverkstraditioner och tillverka stjärnor i halm, spån och näver. Hemslöjdens stämningsfulla stjärnor passade bra ihop med malmstenmöblerna, ett sammanhang där en pappstjärna verkade ogedigen.
Den vita arkitektstjärnan
På nittiotalet dök den gigantiska, vita och mycket eleganta adventsstjärnan upp. På arkitektkontoret Tom Rantil tillverkades den för hand och hålen i de långa taggarna gjordes med hålslagsapparat. Det här var en stilren stjärna för vackra Östermalmsvåningar. Snart efterapades den och spred sitt vintervita sken överallt medan vi gick mot millennieskiftet. Med åren har den dock gulnat en hel del...