Historien om adventsstjärnan

Kvällen före första advent händer någonting. Plötsligt står en massa svenskar och vinglar på trappstegar och stolar och hänger upp adventsstjärnor! Som på en given signal tindrar det i alla fönster. När man tar den traditionella kvällspromenaden tänds stjärna efter stjärna och Sverige förvandlas till en galax. De ibland strålande, ibland dunkelt hemlighetsfulla stjärnorna väcker en pirrande förväntan.

1912 lär de första stjärnorna ha kommit till Sverige från Tyskland. I den kristna Herrnhutförsamlingen i staden med samma namn hade adventshögtiden och betlehemsstjärnan stor symbolisk betydelse och man började på 1800-talet tillverka vackra pappersstjärnor som man lyste upp med inomhus. En missionär från därifrån lär ha sett och inspirerats av svenska staffanståg och deras lysande stjärnor. Herrnhutstjärnorna var gjorda av ett antal pappersstrutar i olika färger som man fäste ihop med varandra och sedan monterade isär igen när advent var över. Med sina spretande taggar år alla håll tog de mycket plats och hängde därför ofta i taket istället för i fönstret. Innan glödlampan uppfanns hängde man stjärnan över en liten fotogenlampa.

En pappershandlare i Herrnhut började på 1930-talet massproducera stjärnorna till försäljning, och så småningom började de exporteras även till Sverige. De sålde inte särskilt bra p g av det höga priset, men de inspirerade Erling Persson, grundare av H&M, att börja tillverka en egen billigare modell av pappersstjärnan. Den kunde enkelt fällas upp och sättas över en lampa, och sedan fällas ihop igen till ett litet platt paket. Vem som helst hade råd att köpa en, och under 1940-talet blev den så populär att den kom att kallas för ”proletärstjärnan”. Egentligen hade den det poetiska namnet ”Tindra Kristall”. Det var den klassiska orange adventsstjärnan, den som kanske är själva barndomsstjärnan för många. Under andra världskrigets mörklagda vintrar, när stearinljusen var ransonerade, lyste den varmt apelsingula stjärnan upp istället och tröstade många mörkrädda barn.

När även andra än ”proletärer” ville ha en vacker stjärna i fönstret började det dyka upp rustika hemslöjdsmodeller i halm, näver och träspån. Sedan dess har man experimenterar vilt med att skapa julens lysande stjärna i alla tänkbara material och former. Tidens växlande stilideal har satt sina spår: från 1940-talets himmelska, tyngdlösa betlehemsstjärna via 1970-talets hemtrevligt präktiga träslöjdsstjärna till millennieskiftets stilrena, vita arkitektstjärna.

Text: Erika Eklund Wilson

Källa: Nordiska Museet