Kvällen före första advent händer någonting. Plötsligt står en massa svenskar och vinglar på trappstegar och stolar och hänger upp adventsstjärnor! Som på en given signal tindrar det i alla fönster. När man tar den traditionella kvällspromenaden tänds stjärna efter stjärna och Sverige förvandlas till en galax. De ibland strålande, ibland dunkelt hemlighetsfulla stjärnorna väcker en pirrande förväntan.
1912 lär de första stjärnorna ha kommit till Sverige från Tyskland. I den kristna Herrnhutförsamlingen i staden med samma namn hade adventshögtiden och betlehemsstjärnan stor symbolisk betydelse och man började på 1800-talet tillverka vackra pappersstjärnor som man lyste upp med inomhus. En missionär från därifrån lär ha sett och inspirerats av svenska staffanståg och deras lysande stjärnor. Herrnhutstjärnorna var gjorda av ett antal pappersstrutar i olika färger som man fäste ihop med varandra och sedan monterade isär igen när advent var över. Med sina spretande taggar år alla håll tog de mycket plats och hängde därför ofta i taket istället för i fönstret. Innan glödlampan uppfanns hängde man stjärnan över en liten fotogenlampa.
En pappershandlare i Herrnhut började på 1930-talet massproducera stjärnorna till försäljning, och så småningom började de exporteras även till Sverige. De sålde inte särskilt bra p g av det höga priset, men de inspirerade Erling Persson, grundare av H&M, att börja tillverka en egen billigare modell av pappersstjärnan. Den kunde enkelt fällas upp och sättas över en lampa, och sedan fällas ihop igen till ett litet platt paket. Vem som helst hade råd att köpa en, och under 1940-talet blev den så populär att den kom att kallas för ”proletärstjärnan”. Egentligen hade den det poetiska namnet ”Tindra Kristall”. Det var den klassiska orange adventsstjärnan, den som kanske är själva barndomsstjärnan för många. Under andra världskrigets mörklagda vintrar, när stearinljusen var ransonerade, lyste den varmt apelsingula stjärnan upp istället och tröstade många mörkrädda barn.
När även andra än ”proletärer” ville ha en vacker stjärna i fönstret började det dyka upp rustika hemslöjdsmodeller i halm, näver och träspån. Sedan dess har man experimenterar vilt med att skapa julens lysande stjärna i alla tänkbara material och former. Tidens växlande stilideal har satt sina spår: från 1940-talets himmelska, tyngdlösa betlehemsstjärna via 1970-talets hemtrevligt präktiga träslöjdsstjärna till millennieskiftets stilrena, vita arkitektstjärna.
Text: Erika Eklund Wilson
Källa: Nordiska Museet
Att varje år sätta ihop en tysk herrnhut-stjärna är en riktig ritual. Med pappersklämmor fäster man ihop de olika långa taggarna i varandra enligt en viss ordning. Ursprungligen fäste man taggarna i en stålställning, men när man började masstillverka stjärnan för kommersiell försäljning och även export blev det smidigare att ta bort stålställningen och förpacka enbart taggarna i en kartong. Innan elektriciteten fanns hängde man stjärnan över en liten olje- eller fotogenlampa.
Liten vit stjärna i plast från Osram, lustig i sin lite fyrkantiga form. Kanske inspirerad av julgranens toppstjärna? 50-60-tal.
Pappersstjärnor finns det just nu massor av, i alla färger, former och storlekar, med olika många taggar. Just den här stiliga, djupröda lyser i ett fönster i Uppsala.
Stjärnan, troligen formgiven av Carl-Arne Breger, ser ut att vara urklippt med plåtsax. I rundeln i mitten är hål utstansade som det lyser vackert genom. 60-tal?
På 90-talet dök de orientaliska stjärnorna upp, ofta stora, i tillsynes oändligt många variationer. En del av dem påminner om genomlysta kyrkfönster, andra är mera dunkla. De här kan nästan hänga uppe året om - de liknar just inte juldekorationer. Trots de invecklade mönstren är själva stjärnans form väldigt tydlig och enkel med sina fem taggar. De första tyskimporterade stjärnorna som såldes i Sverige lär ha sett ut så.
De här metallstjärnorna tindrar särskilt vackert! Just den här är köpt på 70-talet. Numera har de fler taggar och olika former, och de finns i rött, koppar, mässing och frostigt vitt.
Elljusstaken uppfanns på 30-talet av en lagerarbetare på Osram, som tyckte de traditionella ljusstakarna var för brandfarliga. Idén snoddes helt fräckt av en annan medarbetare på företaget som helt tog åt sig äran av denna försäljningssuccé. Här har man gjort om den omtyckta ljusstaken till stjärnor. Troligtvis är de från 60-talet. När man går förbi utanför fönstret ser de mest ut som en ring av sju ljusprickar. Den fina designen uppskattar bara vi som sitter inne och myser.
Taggarna liknar istappar på denna lilla stjärna, som passar så fint ihop med nylongardiner.
De populära orange stjärnorna som spreds i Sverige på 40-talet hette Tindra kristall och ska ha designats av formgivaren Ralph Lysell, som bland annat är känd för sin Kobra-telefon. Många mörkrädda barn har tröstats av den när krigsvintrarna var mörklagda och stearinljusen ransonerade.
Stjärnan av flätad näver lyser mycket stämningsfullt trots att den är lite klumpig och grov.
